Torekovs hamn år 1903. Hamnbassängen har en annan form än i dag, och som synes är den inte gjuten i betong, utan primärt tillverkad av trä, med pålar som håller det hela på plats. Mot kaj till vänster i bild ligger en fraktskuta, akter om henne en lotsbåt.
Så här såg Torekovs hamn ut år 1928. Hamnens hela bebyggelse utgörs av lotshuset till höger i bild. En stor segelskuta har lagt till vid kajen.
Utsikt mot hamnen. 1930-tal. Hamnmiljön har en tydlig prägling av fisket. Det som kan uppfattas som en trästolpe mitt i bild, är ett slags hängare för garn. På tomten den står var tänkt att uppföra en reträttbostad för Karin Göring, men eftersom hon avled år 1931 blev den aldrig färdigställd.
Det kända Torekovsfartyget Wasa under 1940-talet. Skepparen (sedermera hamnmästare) Carl-Johan Kjellberg har gjort ett stort fynd av Nickelmalm och andra dyrbara metaller i ett vrak i närheten och lastar av det han hittat i hamnen. Wasa byggdes på Råå år 1905 och är nu i stånd att repareras. Mer om Wasa och hennes många upptåg finns att läsa i boken Wasa: Den sista kvassen (Ravanis, M. et. al.) utgiven år 2022.
Torekovs hamn full med fartyg under det andra världskriget. Bland andra syns Gerda som var en fraktskuta och HG1986 även känd som ”Mogley” samt Vesta. Mogley är här riggad för trål, medan Vesta är snurrevadsbåt. Den vita båten till vänster är den mindre Väderöbåten Vivan.
Sent 1940-tal. Fartyget heter Tärnan, med skeppare tillika hamnmästare Julius Larsson ombord. Hon var byggd på Råå och tjänstgjorde bland annat som turbåt till Hallands Väderö. Fendertarna är tillverkade av gamla trossar som splitsats samman.
Ännu en bild från sent 1940-tal. Båten som ligger mot kaj i mitten av bilden kallades ”Strykjärnet”. Tärnan ligger ytter om henne. Längst bort i bild är Fylgia, den då största Väderöbåten. Den uppmärksamma ser Torekovs gamla kyrktorn i bakgrunden, det revs några år senare.
Fartyget Gerda fullastat. Hon var Torekovs sista fraktskuta. Skeppare var Ernst Nilsson. Hon seglades med två till tre mans besättning, varav bästeman var Henrik Eneman. Hon lämnade Torekov för gott år 1951, och en av många eror i hamnen tog därmed slut. Mer att läsa om detta finns bland annat i boken Torekovskutornas svanesång (Wulff, B.) utgiven 2016.
1954. En för tiden mycket stor lustbåt ligger förtöjd längst bort i bild. Till vänster om henne, på bassängens andra sida, står ett hopptorn som användes av simskolan. Ute på sjön syns ett lite större fartyg. Eventuellt var det ett passagerarfartyg som gick från Halmstad till Torekov och Hallands Väderö. En norsk och en dansk bil står parkerade, vilket är en indikation på att det redan fanns internationell turism i Torekov.
Livbåten Bernhard Ingelsson, som var stationerad i Torekov under många år, används här som isbrytare en kall vinter. Hon backade, tog sats, och rammade sedan isen, som slogs sönder stycke för stycke. Vissa år har också sprängmedel tagits till för att bli av med isen. Dessutom har använts många olika sorters sågar, somliga av dem eldrivna.
Sent 1950-tal. Här syns tydligt de många samtidiga verksamheter som då pågick i Torekovs hamn. I slipen står ”Tysken” och i sjön akter om henne syns Tärnan. Lite längre bort ligger tre utländska lustbåtar förtöjda. Ovanför den svarta Mercedes-Benz bilen i bild kan man se en utrustning för att slå bottengarnspålar. Ännu längre bort pågår utlastning av sten, med inte mindre än tre fartyg för det ändamålet i hamn samtidigt. Längst till vänster i bild syns Falkens akter, hon användes till skrotfiske. Mot kaj i mitten av bild ligger tullbåten TV230 som hade hemmahamn i Torekov.
Vinter i Torekov under andra halvan av 1950-talet. I förgrunden, till höger i bild, ligger den s.k. ”Kobåten”, som här är märkt med texten ”TILL SALU” på styrbords sida. Hon användes till att frakta kreatur till och från Hallands Väderö. Under många år låg hon i slipen, just där hon ligger i det här fotografiet. Till vänster om henne i bild är en av Torekovs första större lustbåtar i vinterskrud, ”Alba”. Bakom de båda flera i Torekov kända Väderöbåtar. I bakgrunden synes den nuvarande centrumpiren. Bebyggelsen där skiljer sig, som kan ses, kraftigt åt från i dag.
En tonfisk halas in i Sandhamn vid Hallands Väderö. Tidigt 1960-tal. Fisken flyttas över från en mindre, mer grundgående snipa, till Kronan, tidigare använd som turbåt till Hallands Väderö. Troligen gick den sedan på export. Torekovsborna hade ännu inte fattat något större tycke för fisksorten.
Midsommarafton 1963. Infästningen till skeppsskrovet som än i dag inhyser Torekovs Sjöfartsmuseum gjuts i betong, det föregående fundamentet var tillverkat i trä och uppruttet. Samtidigt är det stort pådrag i hamnen, vilken synes av alla parkerade bilar och människor i omlopp. Under tiden pågår också fiskebåtarnas verksamhet, här med HG33 Sonja och HG31 närmast i bild. T-Forden tycks vara det minst intressanta i sammanhanget.
Första halvan av 1960-talet. Till höger i bild syns en av Torekovs första plastbåtar. Ägaren kallades därav ”Plastolle”. Till vänster vid kaj ligger Karin, och akter om henne Britta.
Nuvarande Fiskhuset i en tidig inkarnation. Den senaste av de byggnader som huserat restauranten uppfördes till största delen år 2021–2022. Vid tiden då bilden togs var försäljning av fisk den primära näringen, nu är det restaurantverksamheten. Verksamheten drevs inledningsvis av bröderna Holm, som även hade ett saltvattenakvarium längst ut på centrumpiren som var öppet för allmänheten.
TYK, Torekovs Yachtklubb, det som numera heter TBSK, grundades år 1961. Här ser man en av deras kappseglingar i full färd. Jollarna är bland andra av typerna Optimist och Mirror.
Parallella verksamheter. Två stora gästbåtar delar kaj med fiskebåtar, varav den ena även agerar turfiskebåt, vilket kan utrönas av skylten på styrhyttens tak.
Sent 1960-tal. TYK:s egna brygga med klubbens GKSS-ekor förtöjda. Samtidigt är många seglare på väg ut från och in till bryggan. Bryggan låg ungefär där brygga nummer tre är belägen i dag. På platsen har funnits många bryggor av olika typer under åren.
Tidigt 1970-tal. Gästbåtsverksamheten har tagit ordentlig fart, och i den här bilden tycks den tidigare så påtagliga yrkestrafiken föra en tynande tillvaro.
Januari 1971. Karin har haft ett mycket lyckat torskfiske och lossar i Torekov.
Även sillfisket var många gånger lyckosamt under 1970-talet.
Detta återspeglades i att hamnen emellanåt fylldes av ”sillabåtar”, de flesta av dem från Bohuslän.
Den västra piren före förlängningen som gjordes i början av 1970-talet. Gångdäcket som båtarna förtöjer i byggdes 1965, innan dess fanns på platsen en mängd småbryggor.
För en modern åskådare ser det kanske kaotiskt ut, men ännu under 1970-talet föreföll detta vara helt naturligt. Yrkesfartyg och fritidsbåtar ligger om varandra i den inre hamnbassängen.
Här spekuleras det i hamnens utbyggnad. Första hälften av 1970-talet.
Här ser man området som herrarna i bilden ovan denna ser ut över före tillbyggnaden de diskuterar gjordes. Det blev den östra piren. Seglarskolans verksamhet är i full gång.
Här är den västra piren förlängd och i sitt nuvarande utförande, vilket färdigställdes under början av 1970-talet. Den östra piren, som tillkom under tidigt 1980-tal lyser med sin frånvaro.
Vinter i Torekovs hamn. Sent 1970- eller tidigt 1980-tal. Sillfiskebåtarna ligger förtöjda.
Ytterligare en bild från 1970-talets sillfiskeperiod. Hamnmästaren Thore Holmbergs båt med mörk styrhytt näst främst i mitten av bilden. Den användes bland annat till att sätta ut sjömärken, vilka då var tillverkade i solitt trä. Längst till vänster vid den bortre kajen syns Nanny som ännu i våra dagar går i turtrafik till Hallands Väderö.
Fartyget Valkyrien under 1980-talet. Här är hon torrsatt för underhåll, vilket utförs av Torekov Marin. Slipen med rälsen där hon står låg under nuvarande restaurant Varvets uteservering. Här servades ett oräkneligt antal båtar i alla storlekar under åren. Båtarna vinschades upp längs rälsen med hjälp av ett elektriskt vajerspel. Valkyrien var en av varvets kunder med störst deplacement, omkring 30 ton.
Den nya hamnen står klar år 1981. Den ostliga piren (längst bort i bild) har anlagts som svar på problemet med en kraftigt ökande mängd fritidsbåtar som skulle trängas i den inre bassängen tillsammans med yrkesverksamma och gästbåtar. Till den är i bilden tre flytbryggor anslutna. I dag finns det fem.
En vinterdag, förmodligen 1984. Sjöräddningsbåten Bernhard Ingelsson finns inte längre i Torekov, eftersom räddningsstationen för tillfället är nedlagd. I stället anlitas ett danskt bogserfartyg för att skapa en isfri ränna så att båtarna kan lämna hamnen.
Sjöräddningsstationen i Torekov lades ned 1976. I samband med det blev tullbåten ensam sjöräddningsenhet i Torekov. Den så kallade Kustposteringen med tullbåt, blev en kustbevakningsstation år 1988. Här är kustbevakningsfartyget TV283, på den kajplats som förblev Kustbevakningens tills stationen lades ned år 1997. År 1991 återuppstod Torekovs Sjöräddningsstation.
Våren 1989. Hamnen är betydligt mer lik den av i dag än den varit tidigare.
2001. Det nya hamnkontoret saknar sin nuvarande röda färg, men är klart för inflyttning. Under 00-talet skedde många förändringar i hamnen för att kunna tillgodose gästande båtars allt större behov. Bland annat byggdes ett nytt servicehus med fler duschar och toaletter samt tvättstuga.
Våren 2004. Dåvarande hamnmästare Lennart ”Frisse” Nilsson (t.h) tillsammans med förevarande hamnmästare Thore Holmberg (t.v.). Erfarenheter förs, som sig bör, vidare. En lista med alla hamnmästare i Torekovs hamn sedan år 1936 återfinns nedan. Tjänstgöringsåren står inom parentes.